...vilken fredag!
Efter det jag slutat jobba vid 15 tiden så tog jag en tur ner till stan för att bland annat köpa skruvar så vi får upp tre hyllor på väggen hemma. Men det blev lite mer än så....Jag fick tag på en bikini som går upp lite på magen, vilket jag tycker är skönt när man är gravid och sen inhandlades också ett iphone skal till mobilen som gör att man får ett bättre grep om telefonen. Åkte sen hem till man och barn.


Martin försvann iväg när jag kom hem för att gå in sina skor till Kebnekaiseresan. Jag började få lite ont i magen så fort Martin lämnade hemmet (vid 17:30). Jag trodde det skulle gå över men smärtan blev starkare och starkare. Martin ringde och kom hem på en gång och körde fram bilen (vid 18:15). Vi kom inte många meter innan vi förstod att det var bättre att ringa ambulansen. Smärtan var över navelregionen och höll i sig hela tiden med intervallsmärta. Jag hade också känt en knöl över naveln som var mycket öm. Jag misstänkte navelbråck och jag var inte så orolig för bebisen eftersom jag kände den sparka relativt ofta. Ambulansen kom och dem trodde väl mer på gallblåsebesvär. Jag blev väl omhändertagen på akuten och fick träffa kirurgläkare nästan på en gång. Han trodde som jag att det var navelbråck och han började massera på knölen på magen och bad mig ta ett djupt andetag... Han löste upp knölen och smärtan började avta, vad skönt. Jag fick ju inte häller någon smärtlindring eftersom jag var gravid.

Fick stanna kvar ett tag tills smärtan avtog helt och sen fick jag åka hem. Troligtvis så kan jag få fram bråcket igen och ska förebygga det genom att inte lyfta tungt (lättare sagt än gjort när man har en 2 åring hemma). Om det återkommer så måste jag troligtvis opereras men man vill ju helst undvika det eftersom jag är gravid. Sen vid förlossningen så måste jag ha på ett bälte på magen som håller tillbaka bråcket. Efter det att barnet är förlöst så ska bråcket opereras bort, för det försvinner inte av sig själv som det gör hos barn.

Det var vår fredag, lite mycket drama i min smak men allt löste sig till slut och hoppas att bråcket håller sig på plats.

// Kristin