Vilken familjekänsla som snabbt infinner sig när man får sitt andra barn. Jonathan har verkligen vuxit in i rollen som storebror och har till och med sagt "tycker om Arvid" och tycker om att pussa honom ofta. Jonathan är inne i en liten mysperiod och säger till när han vill mysa, "mysa Arvid" säger han ganska ofta nu för tiden.

Jonathan ska vakna och lillebror väcker honom. Se så mysigt dom har det!


Här lossas han att grytlappen är en haklapp och håller den mot bröstet. Se så glad vår son är!

I fredags var jag, Jonathan, Arvid, Malcolm, Lovisa, Smilla och Hilda på bomässan i Eskilstuna på munktell. Det var första dagen på mässan och en fredagseftermiddag vi var där så det var lugnt med folk, vilket var mycket skönt. När vi skulle gå in på mässan så välkomnade "Fixit" oss (den gröna figuren ni kan se nedan). Jonathan var så rädd för honom så han vågade inte gå in på mässan. Men efter en stunds övertalning att han inte var farlig och att Jonathan kan få gömma sig bakom vagnen när vi går förbi så gick det bra. Tillslut så blev dom vänner och dom bollade en ballong fram och tillbaka.
Det gick riktig bra att gå dit med alla barnen och dom fick mycke presenter, så som man brukar få på mässor.

Någon som tycker om att ta en sovmorgon...Ser ni honom?

Storebror Jonathan tycker om att mysa med Arvid. Mysa med Arvid säger han.

Första duschen för Arvid och den blev tillsamans med mamma. Han verkade tycka om att duscha.

Idag blir vår son Arvid en månad gammal. Han börjar för varje dag som går bli mer närvarande och börjar nu fixera blicken, vilka framsteg! Börjar lätt längta tills han börjar le och skratta men jag försöker att leva i nuet. Bebistiden försvinner så snabbt så jag försöker att njuta av varje period.

Jonathan tycker verkligen om storebror rollen och tycker om att mysa och pussa på Arvid. När Arvid är ledsen vet han vad man ska göra, tutten eller nappen brukar hjälpa men också att gunga på vaggan när han ligger där. Vilken storebror han är, den bästa!  
Här nedan kan ni se lite bilder från Arvids första månad.

Igår så storhandlade jag på morgonen och köpte då bland annat en fin lagom stor pumpa. När jag hade hämtat Jonathan på dagis så tänkte jag att det vore kul att göra en lyckta av pumpan. Jonathan tyckte det var kul att hjälpa till att rensa ut innanmätet (kärnor och kladd) i pumpan och hans små händer var till stor hjälp. Jag hade det svårt att komma in med mina händer satt jag fick ta hjälp av en sked och lite god vilja. Här nedan kan ni se resultatet!

Obs. Jonathan fick givetvis inte använda kniv för att skära ut ögon, näsa och mun. Detta moment var det enbart jag som fick göra.

Se så fint det blev...

Dagens datum är den 22 oktober och den första snön ligger på backen. Den försvinner nog ganska snabbt, eller?

Utsikt från våran terass.

Det här inlägget var riktat till er som spelar tv spel som t.ex. Super Mario Galaxy. Om ni tittar på siffrorna på bilden nedan så ser ni olika sifferkombinationer så som 13 (Mario liv), 137 (stjärnor, en stjärna för varje avklarad bana), 1377 (mynt) och 1377 ("starbites") igen. Jag ska hälsa från min man (Martin) att denna sannolikhet att detta sker är minimala och därför var jag "tvungen" att presentera det i ett inlägg.

Igår så slog jag på tv:en medan jag ammade Arvid. "Halv åtta hos mig " började precis och det visade sig att denna vecka sändes det från Eskilstuna. Trevligt tänke jag och idag tittade jag på måndagens avsnitt på tv4 play. Ett trevligt program men när man är småbarnsförälder så finns inte alltid tiden att titta på det eftersom det är mitt i läggningen av Jonathan. Men eftersom det sänds från Eskilstuna så måste jag också se dom andra avsnitten (onsdag och torsdag) och det blir väl så att jag tittar på tv4 play. "Play kanaler" (svt, tv3, tv4 och kanal 5) nyttjar vi ganska mycket, det är perfekt att titta på programmen när det passar än själv.

Under förra helgen spelade jag och Martin lite Super Mario Galaxy 2 medan Jonathan sov mitt på dagen. Titta på bilden nedan och se om ni upptäcker det jag och Martin såg och blev tvungna att ta en bild på.
Vad ser ni?

TIPS! Titta på alla siffror i skärmen...

Har hittat ett örhänge i Arvids vagga och undrar om det är någon som läser denna blogg saknar något? Örhänget återfås mot en bra beskrivning:).

Idag en tidig höstmorgon tog jag en promenad till mitt arbete, för att visa upp Arvid för mina arbetskollegor. När jag kom fram var avdelningen helt tom på "folk". När jag närmade mig fikarummet så förstod jag var alla var:). På fredagarna så bjuder avdelningen på frukostmacka, gott! Det var kul att se alla igen men också en liten märklig känsla. Jag satte mig till bords och satte tänderna i en god ostfralla med gurka och paprika på. Jag flyttade rund bland kollegorna och alla frågade hur det går och gått och om han sover bra osv. (dom klassiska frågorna). Efter en dryg timmes besök begav jag mig vidare och uträttade lite ärenden på Sveaplan och stan.

Här sitter Arvid i min chefs (Kicki) knä och det verkar stortrivas från båda parter :).

Arvid har nu funnits hos oss i 3 veckor och 2 dagar och man känner sig inte riktigt mätt på barn. Ett syskon till sedan får det räcka eller som Jonathan säger "nu räcker det".

Förlossningen började med att mitt fostervatten gick klockan 01:00 på natten den 22 september (onsdags morgon). Jag vaknade sekunden innan "vattnet gick" sen blev jag bara blöt och jag kände hur det forsade ur mig. En märklig känsla men som inte överhuvudtaget gjorde ont. Jag väckte älskling och bad honom hämta en handuk. Ni som känner Martin vet att han är lite snurrig speciellt om han är nyvaken eller kanske inte är vaken överhuvudtaget och det var han vid det här tillfället också. Jag bad honom att lägga en handuk under min rumpa i sängen och så den täcker sängen när jag reser mig upp men som sagt så är han lite snurrig och konstig när han är halvvaken så det tog sin lilla tid innan han förstod vad jag menade.
När jag väl kom upp ur sängen ställde jag mig i duschen och ringde förlossningen. Vi kom överrens att vi skulle komma till förlossningen på förmiddagen men om värkarna kom igång tidigare så var det bara för oss att åka in tidigare. Gick sedan och la mig i sängen och jag började sakta men säkert känna molande värk i magen och sedan kom värkarna igång (cirka en halvtimma efter det att vattnet gick). Värkarna kom tätare och tätare och till slut så ringde Martin och väckte TB (Martins pappa) och han kom över och fortsatte sova här hemma tillsammans med Jonathan.
Vi åkte in till förlossningen klockan 03:00 på natten.

Förlossningen gjorde sina sedvanliga kontroller, ctg kurva, urinprov, blodtryck och hur mycket jag har öppnat mig. Jag var bara öppen 2 cm!
Vi fick samma förlossningsrum som vi hade när Jonathan kom till världen, det känns lite speciellt och roligt.
Där satte jag mig på en pilatesboll och började gunga och barnmorskan visade även mig hur jag skulle använda lustgasen. Tycket inte alls om lustgasen under min första förlossning men nu så var den så bra och ville inte lämna den ur sikte. Ni kan se på andra bilden hur jag bara njuter utav lustgasen, jag kände mig helt hög för ett ögonblick.

När dagspersonalen tog över så undersökte barnmorskan mig igen och det hade inte hänt något och det var glesare mellan värkarna. Jag fick prata med en läkare som tyckte att jag skulle få lite hjälp av ett värkstimulerandedropp som skulle trigga igång värkarna så förlossningen skulle komma igång lite snabbare. Visst kunde jag välja att åka hem och vänta tills det kom igång igen på egen hand men jag hade så hårda värkar när dom väl kom och då hade jag stort behov av lustgasen. Vi valde det värkstimulerandedroppet. Barnmorskan satte en infart i min hand och kopplade på droppet, började med en låg dropptakt. Tog en promenad runt på avdelningen och i korridorerna utanför för att trigga igång det lite mer och var tillbaka på förlossningen vid 11 tiden. Barnmorskan kom in med jämna mellanrum och ökade på dropptakten på droppet och värkarna kom igång med tätare intervaller.

Undersköterskan tog en ny ctg-kurva på mig och jag fortsatte andas in lustgasen. Värkarna var nu riktig kraftiga och lustgasen räckte inte riktigt till. Eftersom jag hade svårt att öppna mig, även om jag själv kände mig rätt så avslappnad, så ville jag nu att en narkos läkare skulle komma och lägga in en eda-bedövning i ryggen.
Jag kom ihåg efter min första förlossning att jag öppnade mig riktigt snabbt när väl eda-bedövningen var lagd. Öppningsskedet gick snabbt även här när eda-bedövningen gav effekt. Edan var lagd vid 13 tiden och öppnade mig ganska snabbt till 5 cm.

Skiftbyte med personal och kvällspersonalen kom in och hälsade. Det var en barnmorskestudent som gick bredvid min barnmorska (och det var hon som förlöste vårat barn). Älskling hade med sig sin jobbdator (vet ej varför) och han satte på lite musik, det var riktigt avslappnande och skönt att lyssna på!
Tog en kort promenad ut i korridoren (orkade inte gå många meter) vid 15 tiden och från 5 cm blev jag öppen till 10 cm på kort tid. Väl inne på rummet så la jag mig i sängen igen och när en barnmorska  (Hon var inte min barnmorska men jag kände igen henne så väl och det sa jag till henne. Hon sa att jag säkert kände igen henne från ultraljudsundersökningen och det stämmer) kom in bad jag henne undersöka mig igen och var då öppen 10 cm och krystningsvärkarna kom igång några minuter i fyra. Barnmorskestudenten kom in på rummet tillsammans med en undersköterska som passade upp. Min barnmorska var upptagen på annat håll (kom in i rummet under dom sista krystningsvärkarna och höll sig  då på avstånd och observerade) så jag släppte inte ultraljudsbarnmorskan ur sikte, med andra ord så höll jag ett kramptag om hennes hand eller var det hennes byxa.
Nu började jag krysta och jag kände igen smärtan från min första förlossning. Jag tänkte: Smärtan lär ju inte bli mindre smärtsam med tiden så det är bara att trycka på så gott jag kan och få det överstökat. Som sist så tyckte jag att innan sista krystvärken kom och barnet är ute är värst tänkbara smärtan. Man bara väntar på att nästa värk ska komma och få det hela överstökat. Vårat barn kom ut efter cirka 10 minuters krystvärkar och det var jag tacksam för, vissa kan ju ha krystvärkar en timme eller två. Vilken underbar känsla att få upp sitt barn på bröstet och få höra det första skriket. Efter ett kort tag så kikade vi om det var en pojke eller en flicka och det blev en lillebror till Jonathan som senare fick namnet Arvid.

Efter det att Arvid kom ut så var det dags för moderkakan. Det var inte lika lätt att få ut den som det gjorde förra gången (då tog det ca 10 min). Moderkakan ville inte släppa och dom tryckte och klämde på magen, ååå vad det gjorde ont!!! Dom började pratat om att jag kanske var tvungen att åka in till operation om den inte lossnade snart. Jag förlorade blod under hela tiden och förlorade totalt 1,2 liter blod. Den acceptabla gränsen är 1 liter blod och jag låg lite i överkant men det var inget som jag direkt kände av. Det har nu gått cirka 50 minuter och tillslut så kom några läkare in (en kände jag igen sedan tidigare) som också klämde och kände och förde in handen i *** och fick tillslut ut moderkakan, SKÖNT!
Nu återstod bara att titta efter om jag behövde sys och det behövde jag men bara några få stygn även här fick läkare hoppa in och hjälpa till. Någon muskel var tydligen blottad och en läkare behövde bedöma om muskeln var skadad på något sätt och den var hel, skönt!
Under hela tiden så låg Arvid på mitt bröst men självklart så höll älskling ett tag runt honom så att jag inte skulle av misstag tappa honom med tanke på den smärta jag hade.

Sen efter en stunds mys så var det dags för vägning och mätning. Han vägde 4650 gram, var 55 cm lång och huvudomfånget var 38 cm och jag trodde inte mina ögon. Vad stor han var och det i för sig kändes när han kom ut.

Förlossningen ville gärna se att jag kom igång med kisseriet innan jag åkte till BB men jag var kissnödig men inget kom. Jag fick tillslut åka upp till BB ändå och om jag inte hade kissa senast 00:30 så var dom tvungna att sätta  in en urinkateter för att se hur mycket urin som var samlat i urinblåsan. Jag hade hela 2,1 liter urin i blåsan, vilket är mycket och det var så skönt när tycket väl hade släppt. Jag var tvungen att ha kvar urinkatetern i några dagar (till på måndag) så att urinblåsan drar ihop sig igen. Det var rätt så okej att ha urinkateter trotts allt, då slapp jag ju springa på toaletten hela nätterna (jag kissade ut mycket vätska som jag samlat på mig) plus ammat under natten. Nu fick jag lite mer sömn, skönt!

Hade velat åkt hem från BB på torsdagen men en läkare tyckte att det var bättre att vi stannade ett dygn till för att ha koll på Arvids blodsocker. När barn föds stora så är det viktigt att barnet äter mycket så att inte blodsockret sjunker för lågt. Om det sjunker för lågt så kan det leda till kramp. Arvids blodsocker låg bra hela tiden. Vi fick åka hem efter läkarbesöket på fredagen vid 17 tiden. (Martin åkte redan hem under torsdagen för att ta hand om Jonathan).

Det tog 15 timmar från det att vattnet gick till det att Arvid var ute på mitt bröst.

Välkommen till världen vår "lilla" son Arvid, vi älskar dig!

Ctg-kurva togs när vi kom in till förlossningen.

Här är jag hög på lustgas. Vilken härlig "fylla" man hade under några minuter. När man väl började andas "vanlig" luft så avtog det successivt.

Lustgasen min bästa vänn!

Mor och son njuter! Vår son har en märklig mössa på huvudet för att behålla värmen.

Far och son dagen efter förlossningen. Båda helt slut! Det är tydligen ganska krävande att stå bredvid och titta på :).

Jonathan fick en present av sin kompis Smilla för att han har blivit storebror. Han fick ett klistermärke som man klistrar fast i botten av pottan. Klistermärket är helt svart tills dess man har kissat i pottan. När man har kissat i pottan så blir det svarta klistermärket till en glad ko (det finns flera olika motiv att köpa).
Finns att köpa på internet, http://www.barntrygghet.se/skota/my-wee-friend-for-ett-gladare-pottbesok/.

Sedan vi klistrat på klistermärket i pottan så tycker Jonathan om att gå och kissa på pottan, han har gjort det vid flera tillfällen. Han är så duktig pojke.

"Den glada kon" kommer fram när man har kissat på pottan. Tillverkare: My Wee Friend.

Idag var vi på BVC och vägde och mätte Arvid. Han hade vuxit hela 4,5 cm till 59,5 cm och vägde 5155 gram. Jag blev lite smått chockad över att han vuxit så mycket på bara 2 veckor och 2 dagar.

I tisdags tog jag och Martin en promenad bort till Babyproffsen. Vi skulle köpa en bärsjal men efter när vi pratat med expediten så föll vi för den här ergo bärselen istället (se bilderna nedan). Den bygger på att lägga vikten på höften istället för på axlarna och det tyckte vi lät bra. Det blev ganska mycket dyrare än vad vi hade tänkt oss men jag hade bonuskuponger att lösa in och sen hade vi fått pengar av Ewa och Ali, så vi behövde inte skarva i allt för mycket med egna stålar.

Efter att ha provat den i hemmet så tycker jag den är mycket bra. Arvid vill nu känna närhet och kärlek, dvs. bli buren mer än tidigare eller myst med. Om man då behöver göra annat under tiden som kräver båda händerna så är bärselen lätt att sätta på. Har provat vår kompis Lovisas bärsjal och tyckte det var lite knepigt att knyta och greja men visst skulle man säkert ha lärt sig det med tiden. Jag återkommer senare i tiden med en riktig utvärdering :).

Vi har inte börjat pottträna (:)) Arvid än men han napptränas för fullt. I måndags (4 okt) sög han på nappen för första gången. Idag (onsdag 6 okt) när vi var ute och oljade in utemöblerna på förmiddagen så gav jag honom nappen när han låg i vagnen och han började suga på en gång, Jippi!

Det är skönt att kunna ta till nappen när han bara vill snutta, speciellt på kvällen/natten.

Vi köpte en egen napphållare till Arvid igår.

Närmare än så här fick inte Jonathan gå.

En darrig lite räv.

Faster Emma hälsar på lilla Arvid.

Faster mys!

Både fredag och lördag var vi på kalas. I fredags så firade vi Annas 20 års dag med smörgåstårta och en god daimmarängtårta och i lördags så fyllde Jonathans och Arvids kusin Hugo 2 år. Det var trevliga kalas!

På fredagskvällen i kjula vid 20 tiden så kom Jonathan fram till mig och sa att han ville åka hem och sova. Hur ska man kunna säga nej till det? Han var så söt! Han till och med hämtade pappas jacka och gav den till honom och sa att han ville åka hem. Så det var bara att tacka för oss och vi åkte hem.

Faster Linnea sager hej till Arvid för första gången.

I igår (fredags) så badade vi Arvid för första gången. Han verkade gilla det bättre än vad Jonathan tyckte när han var liten.

Arvid