Vid ettiden på natten mellan tisdag och onsdag gick vattet på Kristin och några minuter senare startade värkarna. Vi åkte upp på förlossning och farfar/pappa Torbjörn skyndade sig hem till oss och tog hand om Jonathan.

Efter en seg start fick Kristin dropp så att det skulle gå lite fortare. Värkar och smärta tog fart ordentligt och krystningsvärkarna började några minuter i fyra och 16:07 på onsdagen kom vår nya lille kille till världen.

- Oj, en riktig brottare! Sa en av barnmorskorna precis när han kom ut.
För stor var han.  4650 g och 55 cm lång! Han har till och med lite svårt att få plats i sjukhuskläderna. När Jonathan föddes vägde han 3 kg och var 50 cm lång.

Efter att ha provat oss fram genom A-namn som Alexander, Alvin och Adam fastnade vi till slut på Arvid.

Kristin och Arvid får säkerligen komma hem i kväll. Läkarna ville hålla ett öga på honom i början för att han var så stor och behövde få i sig mycket mat, men det verkar gå bra och han ammas redan för för fullt.

Jonathan har redan träffade Arvid och det var nästan som i en tårfylld hollywoodproduktion. Jonathan ville pussa och klappa Arvid. Han ville se hans små fötter och hålla upp honom. Jag frågade Jonathan om han också var en bebis då svarade han:

- Nej Tand bebis.
- Nej Tand liten.
- Tand Jonathan!

Vilken tur att han vet vem han är...


Kristin är pigg och glad under förlossningen.



En timme gammal bebis, då utan namn.


En stolt och glad pappa...



En stolt, glad och ammande mamma. 


Jonathan och Arvid möts för första gången...

Dom verkar redan ha kul ihop.


Jonathan fick varm choklad som han drack/åt med plastsked. Det tog cirka
1 timme för han ville torka av med papper varje gång han spillde. 



Massor av fina bilder på Arvid och hans snuttefilt smälta lejonet...
Jonathan har ju en smält tiger och en smält giraff. (Allt smält är sponsrat av farmor).


Kristins vatten i fötterna börjar redan försvinna.

//Martin