1 maj är en känd demostrations dag. Det är liv i rörelse på stan och solen sken. Vi (jag och barnen, Martin Var borta i ett annat ärende med sin bror) uträttade lite ärenden på stan och sen köpte vi lite fikabröd på Hemköp och gick till stadsparken för att pick-nicka där och mata änderna med lite överblitet bröd och sedan självklart leka i lekparken.

I från parken hörde vi demostrationståg som passerade och dom gapade ut sitt budskap. Det var nasisterna som passerade. Sedan fanns det givetvis motdemostranter och polisen försökte hålla dessa grupper på behörigt avstånd.

Efter ett tag så gick vi hemåt och skulle leka på gården men när vi nästan var ute ur parken så kom det springande människor och strax efter det nazister med stora demestrationsflaggor. Jag var mitt i melllan dessa grupper (hur jag nu lyckades med det) och dom började kasta stenar på varandra och jag försökte springa därifrån. Det var hemsk upplevelse och sedan att jag hade mina barn med mig och som tur var blev vi inte träffade. 

Vi skyndade oss hem men dom sprang mot oss och hjärtat började slå starkare. Väl hemma och låst dörr kände jag mig lite tryggare. Svårt att beskriva och förstå hur det gick till men hemskt kändes det. Det kunde gott illa.

// Kristin