Bättre sent än aldrig. Nu kan ni läsa hur Elsa kom tillvärlden. 

Natten mellan Lördag och Söndag (2-3/2-12)  på mitt nattliga toalettbesök gick "vattnet". Skönt att det hände på toaletten och inte i sängen som det gjorde när Arvid kom. Klockan var då 03:45 och jag ropade efter Martin som låg i barnens rum och sov (Arvid hade varit ledsen under natten). Jag: "Jag tror vattnet gått!" Martin: "Ok jag går och lägger mig, sig till när värkarna kommit igång".

Efter några timmars vankande i badrummet började värkarna göra sig påminda. Satte mig i fåtöljen och försökte vila. Vid klockan sju på morgonen kom värkarna med 3-4 minuters intervaller och Martin ringde till sin mamma och bad henne ta hand om pojkarna. I väntan på Ewa gjorde Martin ordning frukost till oss alla (jag orkade bara äta lite yoghurt).

Ewa dök upp och jag började göra mig i ordning och se till att jag har med mig allt. Värkarna kom glesare när jag hade reste mig upp och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Satte mig ner och då kom dom tillbaka med ca 3-4 minuters intervaller. Ewa åkte iväg med barnen vid 8:30 tiden och vi väntade med att åka in till förlossningen till klockan 09:00.

Vi blev bemötta med trevlig personal på förlossningen och vi kom först in i ett inskrivningsrum. Där utfördes en del kontroller/undersökningar och hade CTG elektroder påkopplad på min mage som mätte värkarna under ca 20 minuter.

Jag var bara öppen 2 cm och livmodertappen var inte helt utplanad. Vi blev visade in i ett förlossningsrum (rum nummer 4 som både Jonathan och Arvid har blivit förlösta i, lustigt sammanträffande. Tror även att Martin och Erik föddes i samma rum). Provade på yogaboll som jag gjort med tidigare förlossningar men tyckte inte om det den här gången. Kändes som att bollen var dåligt uppumpad vilket gjorde att jag kom i en dålig kroppsställning. Fick inte vara uppe och gå på benen med tanke på att vattnet hade gått och att hon inte var fixerad. Risken med att då vara uppe och gå är att navelsträngen kan komma i kläm. Satte mig på en stol bakåt fram ett tag. Provade på lustgasen och gillade den. Jag blev lagom snurrig i huvudet och det känns som en gratisfylla utan någon bakfylla. När inte jag behövde den så var Martin snabb på att få låna den. "Den bästa fyllan" enligt honom.

11:30 var jag 3 cm öppen och tog då beslutet att jag ville ha ryggmärgsbedövning som gör att jag slappnar av mer (känner att jag spänner mig varje gång en värk kommer).

14:30 kom narkosläkaren och lade in EDA (ryggmärgsbedövning). Värkarna hade blivit mer intensiva så det var skönt att jag fick en bra smärtlindring.

15:30 hade hon fixerat sig så jag uppmanades att gå upp och röra på mig i en gåstol. Kändes lite "lattjo" i benen så det var skönt att ha gåstolen att luta sig emot. Sa även till Martin att han måste hålla koll på mig så jag inte bara faller ihop på golvet (med tanke på ryggmärgsbedövningen). Tog några varv runt avdelningen och "lossades" äta lite mat i lunchrummet (Martin får tydligen ingen mat på avd och jag var inte sugen på att äta något så Martin tog och åt upp "min" mat i smyg). Tog en till promenad runt avd och kände hur benen höll på och ge vika och det svartnade för ögonen och Martin hade som tur var försätt mig med spypåse. Fick tydligen inte behålla saftsoppan jag hade druckit.

18:00 var jag 4-5cm öppen och värkarna kom något oregelbundet (det beror på ryggmärgsbedövningen). Barnmorskan satte fast en elektrod på bebisens huvud för att hålla koll på hennes hjärtfrekvens. Funderade på om jag skulle få ett värkstimulerande dropp men barnmorskan tyckte vi skulle avvakta lite till.

19:00 blir mer smärtpåverkad och är nu 8cm öppen. Fick liten större dos smärtlindring i ryggen och smärtan blev mer hanterbar.

Strax efter 20:00 tömde dom mig på 1250ml urin (kände inte att jag var kissnödig). Läkaren ordinerade att jag skulle ha urinkateter i några dygn efter förlossningen så att urinblåsan kontraherar sig till normalstorlek.

20:25 kom krystvärkarna igång. Den smärtan är obeskrivbar och det vet bara dom som fött barn hur det känns men konstigt nog så glömmer man den smärtan ganska så snabbt efter förlossningen. Hur kommer det sig?

20:31 kom vår tös ut och den glädje som gick igenom min kropp var obeskrivlig. Tre värkar på 6 minuter så var hon ute. Känslan att få henne på mitt bröst och få se henne för första gången var lycka. Jag var så lycklig och är det för all framtid!!!  Var tvungen att lyfta upp henne och verkligen kontrollera att det var en flicka och ingen snopp syntes till:).

Navelsträngen klipptes av Martin och sen var det dags att krysta ut moderkakan och det gick jättebra. Moderkakan visades upp och "livets träd" syntes klart och tydligt. Hon hade jättemycket fosterfett på sig (den bästa kroppslotion).

Hon var redan där stark i nacken och började tidigt att söka efter bröstet.

Hon vägde 4575 gram och var 52 cm lång.

Jaha då var det troligtvis min sista förlossning (man ska väl aldrig säga aldrig) avklarad.

// Kristin