Bättre sent än aldrig. Nu kan ni läsa hur Elsa kom tillvärlden. 

Natten mellan Lördag och Söndag (2-3/2-12)  på mitt nattliga toalettbesök gick "vattnet". Skönt att det hände på toaletten och inte i sängen som det gjorde när Arvid kom. Klockan var då 03:45 och jag ropade efter Martin som låg i barnens rum och sov (Arvid hade varit ledsen under natten). Jag: "Jag tror vattnet gått!" Martin: "Ok jag går och lägger mig, sig till när värkarna kommit igång".

Efter några timmars vankande i badrummet började värkarna göra sig påminda. Satte mig i fåtöljen och försökte vila. Vid klockan sju på morgonen kom värkarna med 3-4 minuters intervaller och Martin ringde till sin mamma och bad henne ta hand om pojkarna. I väntan på Ewa gjorde Martin ordning frukost till oss alla (jag orkade bara äta lite yoghurt).

Ewa dök upp och jag började göra mig i ordning och se till att jag har med mig allt. Värkarna kom glesare när jag hade reste mig upp och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Satte mig ner och då kom dom tillbaka med ca 3-4 minuters intervaller. Ewa åkte iväg med barnen vid 8:30 tiden och vi väntade med att åka in till förlossningen till klockan 09:00.

Vi blev bemötta med trevlig personal på förlossningen och vi kom först in i ett inskrivningsrum. Där utfördes en del kontroller/undersökningar och hade CTG elektroder påkopplad på min mage som mätte värkarna under ca 20 minuter.

Jag var bara öppen 2 cm och livmodertappen var inte helt utplanad. Vi blev visade in i ett förlossningsrum (rum nummer 4 som både Jonathan och Arvid har blivit förlösta i, lustigt sammanträffande. Tror även att Martin och Erik föddes i samma rum). Provade på yogaboll som jag gjort med tidigare förlossningar men tyckte inte om det den här gången. Kändes som att bollen var dåligt uppumpad vilket gjorde att jag kom i en dålig kroppsställning. Fick inte vara uppe och gå på benen med tanke på att vattnet hade gått och att hon inte var fixerad. Risken med att då vara uppe och gå är att navelsträngen kan komma i kläm. Satte mig på en stol bakåt fram ett tag. Provade på lustgasen och gillade den. Jag blev lagom snurrig i huvudet och det känns som en gratisfylla utan någon bakfylla. När inte jag behövde den så var Martin snabb på att få låna den. "Den bästa fyllan" enligt honom.

11:30 var jag 3 cm öppen och tog då beslutet att jag ville ha ryggmärgsbedövning som gör att jag slappnar av mer (känner att jag spänner mig varje gång en värk kommer).

14:30 kom narkosläkaren och lade in EDA (ryggmärgsbedövning). Värkarna hade blivit mer intensiva så det var skönt att jag fick en bra smärtlindring.

15:30 hade hon fixerat sig så jag uppmanades att gå upp och röra på mig i en gåstol. Kändes lite "lattjo" i benen så det var skönt att ha gåstolen att luta sig emot. Sa även till Martin att han måste hålla koll på mig så jag inte bara faller ihop på golvet (med tanke på ryggmärgsbedövningen). Tog några varv runt avdelningen och "lossades" äta lite mat i lunchrummet (Martin får tydligen ingen mat på avd och jag var inte sugen på att äta något så Martin tog och åt upp "min" mat i smyg). Tog en till promenad runt avd och kände hur benen höll på och ge vika och det svartnade för ögonen och Martin hade som tur var försätt mig med spypåse. Fick tydligen inte behålla saftsoppan jag hade druckit.

18:00 var jag 4-5cm öppen och värkarna kom något oregelbundet (det beror på ryggmärgsbedövningen). Barnmorskan satte fast en elektrod på bebisens huvud för att hålla koll på hennes hjärtfrekvens. Funderade på om jag skulle få ett värkstimulerande dropp men barnmorskan tyckte vi skulle avvakta lite till.

19:00 blir mer smärtpåverkad och är nu 8cm öppen. Fick liten större dos smärtlindring i ryggen och smärtan blev mer hanterbar.

Strax efter 20:00 tömde dom mig på 1250ml urin (kände inte att jag var kissnödig). Läkaren ordinerade att jag skulle ha urinkateter i några dygn efter förlossningen så att urinblåsan kontraherar sig till normalstorlek.

20:25 kom krystvärkarna igång. Den smärtan är obeskrivbar och det vet bara dom som fött barn hur det känns men konstigt nog så glömmer man den smärtan ganska så snabbt efter förlossningen. Hur kommer det sig?

20:31 kom vår tös ut och den glädje som gick igenom min kropp var obeskrivlig. Tre värkar på 6 minuter så var hon ute. Känslan att få henne på mitt bröst och få se henne för första gången var lycka. Jag var så lycklig och är det för all framtid!!!  Var tvungen att lyfta upp henne och verkligen kontrollera att det var en flicka och ingen snopp syntes till:).

Navelsträngen klipptes av Martin och sen var det dags att krysta ut moderkakan och det gick jättebra. Moderkakan visades upp och "livets träd" syntes klart och tydligt. Hon hade jättemycket fosterfett på sig (den bästa kroppslotion).

Hon var redan där stark i nacken och började tidigt att söka efter bröstet.

Hon vägde 4575 gram och var 52 cm lång.

Jaha då var det troligtvis min sista förlossning (man ska väl aldrig säga aldrig) avklarad.

// Kristin

I veckan som var hade jag på agendan att vårda mina fötter och även att hinna med en klippning. I onsdags besökte jag Spakällan där dom tog hand om och vårdade mina fötter. Jag når tyvärr inte ner dit själv så då måste man ta hjälp av proffsen:). Klippning som jag hade bokat till fredag (1 feb) bokade jag om till fredagen som var (med tanke på att bebisen kommer eventuellt ut senast fredagen den 1 februari).

Nu är jag fullt redo för bebis!

 

Jag har även besökt Ikea i helgen men bebisen ville fortfarande stanna kvar inne i magen. Det måste vara mammas flicka (med tanke på att Martin gillar inte besöka Ikea mer än nödvändigt)!

Jag känner att något är på gång men inga seriösa värkar än:(.

Kom ut kom ut NU! ! !

// Kristin

Idag är jag 36 veckor och 5 dagar gången. Jonathan kom ut just denna dag och man ser till antal veckor och dagar. Får se när den här lilla krabbaten behagar att komma ut.

 

Var idag på barnmorskemottagningen för det inplanerade ultraljudet. Idag skulle vi få reda på hur stor hon igentligen är. La mig upp på britsen och var lite smått nervös och det visade det sig att med 100% att det är en flicka som är där inne och att hon är stor och lång. Med 3 1/2 vecka kvar till BF så är hon nu den storleken som hon ska vara i vecka 40. Ultraljudbarnmorskan sa att hon får komma ut nu när som helst och gav lite tips och råd för att vi ska kunna påskynda det hela. Och vad som händer nu är att jag har nästa bokade tid hos barnmorska på fredag nästa vecka och om hon nu inte kommit ut till dess så kommer jag troligtvis få gå till förslossningen direkt och dom undersöker mig där och förhoppningsvis bli igångsatt. Tiden får utvisa vad som händer! (lite smått nervös)

Såg den här söta klänningen på Kappahl när jag var ute efter ett par strumpor till Jonathan. Köpte den inte men jag önskar mig den av någon i present när hon väl är född. Storlek 62 eller 68 blir bra:). 

 

// Kristin

Igår var en mycket speciell dag! Igår tog jag reda på om det är en flicka eller pojke som jag har i min mage. En flicka är det! Tredje gången gillt! :). Det känns lite konstigt att nu säga: Nu sparkar hon eller nu ligger hon och vilar sig osv. Det här ultraljudet var ett såkallat tillväxtultraljud och fick reda på lite mer än bara könet. Det jag fick reda på är att hon är 30% större än vad hon borde vara och det menade barnmorskan på att det har med genitiken att göra. Så detta ska diskuteras med min barnmorska idag, på vårt inbokade besök. 

Så detta är förklaringen till att alla säger att jag är så stor:). En stor bebis tar större plats:). 

 

Efter det glädjande beskedet så blev det lite shopping och det var mycket fint som jag hittade. Ett besök på Polarn och Pyret där det handlades en del av min mamma. Och jag hittade söta kläder på Kappahl, som jag hade spant in under en längre tid:). 

 

Väl hemma så fick mina älsklingar reda på det genom att pappa Martin fick ett packet och i det packet låg det två rosa boddys, klänning och strumpbyxor. Han sken upp och Jonathan med. Arvid förstår lite lagom mycket. Han vet att vi ska få en bebis, tror jag:). 

 

 

Tiden den rullar på och nu är jag fullgånget 22 veckor. Har skrivit tidigare att jag känner rörelser lite smått i magen men det känns mer och mer. I bilresan hem från Linköping kände jag tydliga sparkar och rörelser, kul det är något därinne. I veckan som var har jag också fått börja känna av foglossning och det känns inget vidare. 

Förra helgen jobbade jag min sista helg och nu jobbar jag endast dagtid, alla dagar 7:30-16:30 utom tisdag då jag jobbar till 15:30 och fredag till 15:00, skönt! (Jag har inget emot att jobba helg och kvällar men med alla tunga lyft etc. som jag inte klarar av att vara delaktig i så känns jag mer som en last). 

 

Så här ser vår lilla krabat ut. Allt såg bra ut och det kändes skönt att få reda på. Ser ni att den rört sig undertiden ultraljudet genomfördes? Den vinkar också på den första bilden. 

Barnmorskan kunde inte hitta en snopp. Hon kollade och granskade bilderna noga med diverse ljus och förstoringar. För att vara på den säkra sidan ska jag kolla igen om ca 4-5 veckor.

Det blir spännande! 

Dom mäter också diverse delar och sedan får ut en uppskattning hur långt gången jag är. Det tidigare ultraljudet visade att vi skulle få den 14 feb men nu är det ändrat till 10 feb. Så på söndag är jag fullgånget 20 veckor, halvgånget.

 

//Kristin

 

 

Förra veckan blev det ett uppehåll med träningen, Martin var borta och sen var det en del festförberedelser.

Idag var jag inbokad på ett spinningpass MEDEL klockan 17:00 och det gick ok. Kunde inte köra lika hårt som tidigare. Först var magen lite ivägen i en viss position och sen när tempot ökade så tog det emot i andningen. Halsen kändes som att den blev smalare och det var lite jobbigt men då sänkte jag motståndet och hastigheten lite och det blev bättre.

Nästa gång blir det nog ett spinningpass BAS.

 

Ska försöka hålla igång träningen så gott det går med tanke på att försöka hålla vätskan borta från mina ben. Tidigare graviditerter har jag inte tränat under tiden och har då samlat på mig ofantligt mycket vätska i benen och det är jobbigt, så det vill jag undvika den här gången.

 

Märkte även under spinningpasset att jag behöver nya träningsbyxor, gärna "mamma byxor" eller några med mjukare resår. Någon som har något tips?

 

// Kristin